Deras gamla låtar har nästan alla en svårförklarlig kraft eller något annat som gör de riktigt speciella, och nu spelade de inte en enda av dem. Det gick åt ett mer synthbaserat, psykedeliskt håll som inte är vad man lärt sig att gilla med dem, särskilt inte när de nya låtarna inte hade hunnits repas utförligt, men när man ser den sedvanliga energin på scen och speciellt den skäggige frontmannen Henric då han släpper ut håret som bandets egen Leonidas, vet man att man fortfarande är hemma. Vad IoTV än gör så är det någonting som överskrider musiken, både artistiskt och personligt.
Det som saknas är mer rep innan spelningar och en större lokal än Debaser slussen, för det här är riktigt bra.
Och efter två år ger den här mig fortfarande rysningar: http://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NA
Tills nästa gång,
Det här inläggets fundering...
...är att jag har Uncharted 2 och en ny TV. Att vara hemma är en fröjd.
