Tillbaka på västfronten

Jag har fått ont när jag sväljer igen, det verkar inte bättre än att jag är på väg in i ännu en förkylning. Det här börjar ärligt talat kännas lite löjligt.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att det är smått okej, så länge jag kan hålla mig upprätt och koncentrera mig på något (vilket är när som helst som jag inte ligger med monsterfeber under blöta handdukar), eftersom Little Big Planet gör mig så uppåt.

Förhållandevis

Så, jag är sedan någon dag tillbaka förhållandevis frisk förutom någon enstaka hosta. Huzzah.

Nu sitter jag och trivs med Kristoffer och Little Big Planet, och i morgon har jag absolut ingen aning om vad jag ska göra. Det trivs jag väldigt med, för just nu är jag dåsig efter maten och ska nog göra te.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att jag är nöjd. Mitt WLAN har spontant börjat fungera igen, det ska firas med te och Little Big Planet. Om jag orkar gå och göra te.

På västfronten

Om någon undrar hur jag mår har ni här lite vägledning;


Det är ungefär så det beter sig. Mina hostningar känns inte längre i magen, men både näsan och ögonen rinner idag efter bästa förmåga. Far åt helvete, känns det.

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är istället en förhoppning om att det blir bättre med sömnen. Det här börjar kännas löjligt.

Green Onions

Okej, så idag mår jag några snäpp bättre. Halsen tjafsar fortfarande, men jag kan sitta upp ordentligt och kan till och med titta på film (ska snart fördriva eftermiddagen med Citizen Kane som jag fick i julklapp). Lite mer angeläget känns också att jag kan äta ordentligt, även om jag blir mätt lite väl lätt.

Har också fått svar från studera.nu, och jag ska plugga både filmmusik (kanske med den trevliga tjejen från filmkritiken) och datormusik (med Fredrik Snus och Wille) i vår. Charleston, whu-pow pow!
Optimismen flödar!

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är att inlägget heter som det heter eftersom jag lyssnar på Green Onions (länk) av Booker T. & the M.G.s på YouTube. Den som haft öronen öppna under Dressmannreklamer känner igen den.

HOT!

Sedan igår har jag feber, och jävelskapet har slagit rot i halsen också. Blir till att ta det lugnt de närmsta dagarna, och förmodligen gå ner till apoteket och skaffa den avsvällande nässprayen igen.

Nu ska jag strax iväg och kallduscha för att bekämpa febern, sex timmar senare än originalplanen. Man blir inte bara varm, man blir trött av att av att vara sjuk. Bäh.

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är om hur länge det kan hålla i sig. Hoppas på att det inte är veckoförkylningen som slagit läger.

Nytt år

Jag vet att det kanske är ett lite väl kyligt konstaterande hellre än den invanda välviljan, men är det något man hört nog så här års är det väl 'gott nytt år'. Särskilt så här några dagar in på året när man precis kommit ur den perioden.

Det främsta skälet till att jag inte nyårsbloggat förrän den fjärde januari är helt enkelt att jag inte gjort det; jag har sovit, sett på film (The French Connection och Rashômon - demonernas port) och promenerat de senaste dagarna.
The French Connection (1971) var knarkjagande polisfilm med Gene Hackman som oftast undvek klyschor men ibland blev lite B; "I'm dead certain!" "The last time you were dead certain, we ended up with a dead cop!".
Rashômon (1950) är lite av en uppgörelse eller konstaterande från Kurosawas sida gällande människans svaghet (lite intressant hur regissörer blir mer och mer huvudpersonerna i sina filmer ju längre de jobbar); spännande format som förståeligt blivit en bakgrund mot vilken Hero (2004) setts, även om jag tycker båda två står bättre på egna ben. Men en ruskigt bra spelad film, särskilt de tre personerna i regnet.

Jag njuter särskilt av vädret just nu, när det äntligen är under tio minus. 12,8 var det när jag gick och handlade i morse. Jag njuter vanligtvis av kallt väder, dels är det fasligt friskt och dels bidrar det med en hel del vackra utescenarion (det ligger ett par Gåsviksbilder på bilddagboken, se efter själva från länken och de närmast följande). Och så mycket skönare nu när temperaturen året runt stiger och stiger.

Det har blivit ett par bra första dagar på året, och tack till Väsbyvännerna för ett par bra första timmar. Nu ska jag snart göra lunch med Samuel.

Tills nästa gång,


Uppdatering;
Något jag tänkt en hel del på den här morgonen är Kanada. Inte för att jag behövt veta något väsentligt, men jag har kommit fram till att det nog blir då jag skaffar Facebook för att hålla någorlunda koll på livet här hemma. Så ni som knappt kan vänta på varenda digital detalj i mitt liv (eller vad man nu sysslar med där) har ett och ett halvt års väntan kvar.
En lite mer omgående verklighetsrelaterad punkt är Dark Future Music. Sidan är något snäpp mörkare än musiken, men det hindrar inte musiken från att vara bra. Särskilt Into the Fire, fram till och efter 1:15.


Det här inläggets fundering...
...är hur fånig jag känner mig som dricker alkoläsk (ökända Bacardi dessutom) halv tolv på dagen. Men är jag läsksugen och det är det som finns hemma (och dessutom smakar ananas!) blir det så. Whu-pow!