Oh boy...

Way ahead of you, Discshop.

Kort notis medan min pasta kokar, min högra lunga har kollapsat igen. Nu har jag varit hos husläkaren och äter hemma mellan det och lungröntgen i Täby Centrum, sedan blir det Danderyds sjukhus och hemskickad.

Ingen stor grej om man ser det så, men jag har fortfarande inte kommit över att det tog åtta timmar på Danderyds förra våren.

Men ju snabbare jag kommer iväg, desto snabbare får jag det överstökat.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är två saker. Dels är det att jag börjar ta de här kollapserna med en modest nypa salt.

Den andra är att det nog inte är någon slump att kollapserna skett under perioder med mycket stress (våren i trean, terminsslut i höstas och terminsslut nu). Det, och det faktum att dekan spontant kollapsa för långsmala unga killar för att det nog är dags att ta en hint om att ta hand om sig bättre.

Annika was right all along, och på tal om henne så hoppas jag att hon får en härlig Walesvistelse.

Uppdatering

Det är alltid en lättnad med omotiverad pessimism - Danderyds var underbart konsekvent och tog knappt en timme och en kvart.

"Hej, pneumothorax igen, bra, ut igen och tillbaka på fredag", precis så som det båda de tidigare gångerna känts som att det borde vara. Och jag fick inte ens en sjukhussäng den här gången, jag fick vänta på lungläkarnas svar i väntrummet.

Tack till läkare och sköterskor som gjorde att det gick undan så.