Det grå var också en lättnad. Och så var det kul att kunna sova ut i Williams soffa igen efter några dagar som startat mellan sex och sju på morgonen.
Jag och Wille hann med en del stök som vanligt, bland annat en helkväll med en massa elektronik, och sedan bar det iväg till brunch på söndagen. En mysig stund det också.
Måndagen började trevligt, men jag kom inte iväg till körskolan som jag tänkt utan måste ringa dem någon kommande dag. Blev lång fikaeftermiddag/-kväll hos Kaiser efteråt, och idag var det åter jobb. Nu har jag varit hemma en dryg timme, och har mest duschat och satt mig här. Det känns lite fånigt att det är så skönt att ha vanliga kläder på sig efter en arbetsdag, men det innebär ju en viss frihet att man ställer sig utanför måleriet som är en ganska inrutad tillvaro.
Det känns bra och är praktiskt orienterat (vilket är en skön omväxling efter seemingly endless studier plus ett läsår randomuniversitet), men inget jag vill ägna alla mina år åt. Jag hoppas bara att jag inte fastnar för mycket i det.
Just nu är jag bara utmattad. 40-timmarsveckor måste verkligen vara förödande, min mesta har varit 28 timmar och bara det tog väldigt mycket energi.
Jag får passa på att vila den närmsta veckan. Jag jobbar i morgon och fram till två på torsdag, sedan åker jag till Skåne med familjen. Hoppas att det vädret blir skönt då också.
Håller på att fundera över saker att ha med. MacBoken för hemresan, en vanlig bok och mobilladdare är väl de viktiga detaljsakerna. Hemma är jag på tisdag, 16.39 kommer jag att kliva av tåget och det längtar jag faktiskt redan lite efter. Sedan upp i varv igen, körlektion klockan tio nästa morgon och jobb två dagar fram till helgen efter det. And so on and so forth, hur resten av sommaren artar sig kan tas senare.
Jag har aldrig varit mycket för att på allvar kommunicera vad jag tänker, men det senaste året har jag börjat få upp ögonen för det här med att prata utan något syfte hela tiden. Som nu, jag har en ond föraning om att allt det här kommer att kunna ta knäcken på mig, men jag kan åtminstone ventilera lite om det.
Alltså... Nu när allt är ute och ventileras känns det som att jag kan tackla lite riktigare funderingar, men nu har jag slut på energi. Lite ledset att jag inte har någon tid kvar att bestämma över innan Skåne (Kaiser i kväll, introducera Anton för kattvaktsjobb i morgon), och inte mycket när jag är hemma heller.
Jag tror att grejen med att göra vuxna till vuxna är att se till att de inte har tid att må bra.
Spontant känns det som att allt det här kommer rasera humöret och optimismen som jag byggt upp det senaste året, men det blir nog en fråga om inställning. Ändå, oroande. Jag tycker om att må bra.
Nu ska jag lägga ner innan jag tänker högt i tydliga och tråkiga cirklar.
Tills nästa gång,
Det här inläggets fundering...
...är att jag får hålla hjärnan i form så mycket jag orkar. Att lära sig C++ är ett bra steg, kanske bygga på med C (och C# och .NET, de var ganska efterlysta på platsbanken). Sedan får jag hitta något skitlurigt sätt att förvandla det till inkomst och förhoppningsvis komma bort från delar av mördarveckorna.
Jag är inte gjord för det här, och när jag väl anpassat mig, vem blir jag då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar