Långsamma dagar, skipetiska cowboyfilmer och sådant.

Kvällen blev ett spännande avslut på en ganska tråkig dag. Inte för att jag var utan sällskap under dagen, utan för att så lite hände. Blev upp och glad över Kristoffers väckning i morse, för den höll mig från att försova mig. Sedan somnade jag om och så fick han väcka mig igen en halvtimme senare när han spelat Oblivion och skulle iväg till skolan.

Resten av förmiddagen var som det brukar se ut nu för tiden, slöspela Playstation och pimpla kaffe fram till tolvsnåret. Nu var jag slö på grund av en förtröttande snuva och småförkylning de senaste dagarna, så Kristoffer kom hem när jag precis var på väg att äta vid tvåsnåret. Gick ut på en pratsam promenad i en och en halv timme, och det är alltid skönt att komma en bit bort från civilisationen när man vill. På det sättet är jag väldigt glad att jag bor i en förort som jag gör, och att bo på något annat vis permanent i framtiden känns ganska ovälkommet.

Efter lite förvirring om kvällen kunde jag ge en påse prylar till Anton som var på genomresa med Linus, och äta. Sedan gick jag till Ellen, och det är alltid glada nyheter. Vi såg den milt uttryckt episka 1800-talsfilmen som handlar om Jesse James och Robert Ford, och klockar in på två och en halv timme. Tänker inte ge hela titeln, för jag vill undvika spoilers. 8 )

Jag tänker inte nämna mycket om den alls, utöver att scenografin är strålande och fotot gör att det ser ut som en målning någonstans mellan 1800-talets realistiska och romantiska rörelser. Och Brad Pitt var svår att tänka på att han var Brad Pitt, för det var så långt från det man kände igen honom från. Detsamma gällde Michael Parks.

Efteråt tillbringade vi tid med vad som helst som är roligt på nätet, bland annat visade jag den här. Trots att hon sett en hel del rankade Ellen den som bland det sjukaste hon sett, och många tack går till Fredd som favoritade den så jag kunde hitta den;

Nu är klockan tjugo i tre och jag ska sova strax efter att jag är klar här. Och jag ska upp vid åtta i morgon, för jag ska ut till landet och jobba.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är Daniel Lemma.

And if the world don't care for dreamers
That's the odds we'll have to stand
But tonight I ain't gon' worry
Just gon' sit right here with my friend