Take Five

Första recensionen ligger nu uppe på andra bloggen - mer kommer i mån av tid, har otaligt stoff att förädla där till underhållande ettor och nollor så snart jag lossnar från filmkritikstentan.

Det blev en otippad kväll, med tidig fransk 70-talsfilm med Linnéa på filmhuset (vi har ett träffas-snitt på ungefär en till två gånger per år). Filmen i sig var underbart härlig, förhoppningsvis dyker det upp en recension - räkna dock inte med samma nivå som den jag nyss blev klar med, den filmen kan jag något bättre.

Att träffa Linnéa var en upplevelse, som alltid. Det fanns det där lite kyliga, småstela vi brukar ha i varierande mängd, mycket prat om film, en hel del sci-fi och name-dropping om favoritserier, -skådespelare och -skapare från hennes sida och överlag den här känslan av att precis ha mötts och bara prata om det som kommer upp.

Tills vi såg filmen, vilken dokumenteras senare, efter vi båda kände oss radikalt mumifierade (jag skojar inte, min rygg hade väckt Godzilla när jag sträckte på den). Hade hoppats på att se Hynek Pallas där och få tacka igen för föreläsningen. Kände mig dessutom smådum som inte gick och skakade hand med Michael Marcimain som var där och presenterade sitt filmval.

Efter det lossnade allt personligt och förväntat, vi vandrade planlöst och pratade om kaktusar och jämförde vardags- och helgöppettider i mataffärer och på krogen, och strax efter att vi konstaterat att det knappast fanns en öppen matvaruaffär där och då hittar vi ICA vid Karlaplan - tio minuter innan stängningsdags. Resten av promenaden längs Narvavägen ner till Djurgårdsbron var bara nöjd, impulsiv glädje och bananer till buss 47, tunnelbana och tåget hem som var en återkomst till vårt smårörliga sätt att umgås.

Synd att ha blivit av med ett bra sinnestillstånd? Neh. Känslor och stämningar följer alltid en dramaturgi, det var bara en tidsfråga. Dumt att störa sig på.

Nu sitter jag och sneglar på att skriva ytterligare lite på min filmtenta och sedan till sist komma i säng.

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är hur jag bäst ska tima mat/joggande för att slippa håll. Dock hade Vicky (brödhåriga göteborgaren) en förpillat fantastisk idé, att sköta det på kvällen. Hm, jo.