Två kom tillbaka!

Jag var just och fikade med Ellen för första gången på en evighet eller två, och det var simply amazing. Det var kul att bara pimpla kaffe på Coffee Corner och prata om det mesta från skrivande och Crash Bandicoot till Sagan om ringen-trilogin, London, att fylla tjugo och tillbaka. Följt av ett episkt questande till Body Shop förbi en stressad Emma från gamla parallellklassen följt av buss 616.

E (som i Episkt) BAR, och glädjande och inspirerande, och i morgon är det massiv filmkollardags. Things are lookin' up!

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att Johan Faust var nice.

Som man äter får man svar

Mysig fest hos Linus i fredags. Följt av onämnvärd generell risighet och en oförutsägbar hunger. Tog en Hawaii, en femtedels kebabpizza och ytterligare en bit Hawaii, följt av en halv sallad. Sedan gjorde jag bort mig på riktigt.

Jag kom hem, drack kaffe, gjorde fiskgratäng och var stressad över att få ett samtal och därigenom kunna komma iväg till Gustav i Näsbypark. Sedan han slutade Täby Enskilda har vi knappt setts på ett och ett halvt år, så vi bunkrade upp med Gears of War 2 (Motorsågsmassakern möter Rädda menige Ryan, fast på XBOX) och en massa generellt snask. Det blev ett par mysiga promenader till Shell i vädret.

När vi ska lägga oss för att sova mår Gustav illa och spyr, och förklarar sedan att han haft sporadiska problem med magen. Sedan går jag och spyr, och så slår det mig att jag bara kastat i mig onyttiga saker under dagen när magen varit ohållbar redan från början. För att skölja ur munnen drack jag vatten, som jag spydde upp på andra turen till toaletten där jag stannade över en timme av säkerhetsskäl. Sedan såg jag att solen var på väg upp, så jag klädde på mig, väckte Gustav lite kort för att tacka för mig och förklara problemet och han förstod hela vägen. Sedan tog jag söndagens första 610 hem, och här sitter jag.

Magen är fortfarande lugn, den returnerar inte något jag fått i mig under dagen, men nu har den något annat för sig. Vad det än är gör det ont, och jag hoppas att den är klar snart så att jag kan gå och lägga mig.

Var det här kommer in i den stora bilden är att det kan skjuta upp min (egentligen superkorta) introuppgift i filmmusik som ska in i morgon. Men det var ett skönt väder att gå i, snö muntrar upp mig när den faller, även om det är moddig snö som smälter under dagen. Efter det är den inte lika uppmuntrande.

Men det om det. Snart hoppas jag kunna våga dricka lite vatten.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att det här kan förhindra Anton och Fredriks besök i kväll. Oavsett om de kommer eller inte så lär jag vara cold turkey från snask de närmsta dagarna. Tur att äpplen och paprika och sådant är så billigt.

Bullets, bullets, bullets

Om jag inte har fel har jag pengar på plats om senast en vecka. Då blir det Kista food court, betala skulder och Resistance 2, följt av att lägga undan pengar efter att ha köpt kurslitteratur.

Och i kväll ska jag se House of Flying Daggers, som går 22.30 på tvåan. Jag minns den som ganska run-of-the-mill Kinarulle och konstig, men jag kanske har lite lättare att uppskatta sådant nu för tiden.

Tills nästa gång,

Uppdatering;

Jag har helt klart underskattat Flying Daggers behandling av temat känslor - system och människa - natur, och Yimous användning av färg i sina filmer. Den här måste jag se om.

Det här inläggets fundering...

...är att jag har provat på att göra musik i Renoise efter att läraren sa att man fick göra vad man ville så länge man inte gjort det förut. Jag förstår precis vad Fredrik menar med att det är jättemeckigt jämfört med andra program, men att man har full kontroll och det blir helt fantastiska resultat. Undras om det kan vara något i längden.

jesus christ finaly

Då har CSN förmodligen beslutat att jag ska få studiebidrag. Kommer inte veta säkert förrän jag är hemma och kan se efter med min e-legitimation (som bara fungerar i IE, inkonsekvent nog), men jag kunde med min personliga kod försäkra CSN om att jag ska plugga de poäng jag sagt att jag ska, så förmodligen har de bestämt att jag ska få ett studiebidrag som jag kan försäkra dem om att jag ska jobba för.

Eller ja, definiera jobba. Den zenbuddhistiska konsten är snart slut, datormusik har jag som hobby och filmmusiken är en fröjd att ha att göra med.

Nu kommer jag förhoppningsvis kunna tänka på något annat och kanske komma på att jag kan ha något att skriva om.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att det var en smått otrolig konsert i Tibble i fredags. Låtarna lär inte vara lika bra i inspelad version, men jag måste ändå ha en track list. Mums, mums, mums, mums.

Central Seg Nämnd (Alt. SegSN)

CSN dröjer med beslut om mitt studiebidrag, och jag skickade in min ansökan för nära på två veckor sedan. Lyset är tänt men ingen är hemma?

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att jag kommer vilja kasta mig över och in i Flower när det kommer på fredag. Fy fan för uppbokade helger.

Besynnerligt oanmärkningsvärt

Trevlig kväll igår, fast det blev inne hos Wille istället för ute på stan eftersom Vicky inte är arton. Och jag kom undan på 20 kronor istället för det tiofaldiga.

De andra mumsade i sig en hel flaska tequila och mer under kvällen, medan jag gasade med bromsen och bara drack Willeölen. Och inte ens allihop. Jag närmar mig nästan att känna mig smart ibland. Det, i kombination med köttbullar, wokgrönsaker och spaghetti gjorde att jag inte kände mig nämnvärt risig när jag gick och lade mig, och bara bättre när jag klev upp kvart i ett. Efter att ha blivit väckt och ninjamagplaskad av William.

Hittade ett tre timmar gammalt sms från Kaiser, och medan jag höll på att svara skickade hon ett till och kallade mig bakfyllesvin. Det kändes orättfärdigat tills jag tittade upp och såg diskbänken, för sex personer som använder mycket glas och gör hamburgare lämnar en del efter sig. Om inte jag, så såg lägenheten bakfull ut.

Alla började droppa ut vartefter, och jag och Wille var kvar och tömde och fyllde diskmaskinen och drack Pepsi till utmattad söndagseftermiddagande till sist. Nu är jag hemma för att stanna, åtminstone ett par dagar (...), för jag har sovit hos William av och till i över en vecka.

Vägen hem kantades av Thievery Corporations otroliga Lebanese Blonde (länk), vilken Zach Braff gillar så pass att han tog med den i sin Garden State.

Men ja, det var min lördag-söndag. Hur var er?

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att jag känner mig lite lillebror ibland. Dels när jag och Anton Mowgli och Baloo-ade på nyår, och när William sa åt mig att hoppa upp på hans rygg i hissen för att storma lägenheten när vi skulle på toa. Qapla!

Yes!

Jag sitter hos William, trött och lite rund i kanterna efter monstermat, mysfika, glädjefilm och slentrianöl.

Jag är i det där tidiga alkoholstadiet som jag aldrig tagit mig förbi, där man blir pratglad och vill prata med folk som betyder mycket för en. Problemet är att klockan är halv tre på tisdag morgon. Jag har precis skrivit om Jim Carrey som inte är feg, och sprider lite tankar här istället för över telefon.

Fast jag kommer på att jag inte har så mycket i huvudet längre, det var mer på väg mellan billiga myskrogen Dovas och lägenheten. Men jag är glad för de vänner jag har och vill alla väl på ett eller annat sätt, det är väl kontentan av det hela. Lite mer ensam hippie än annars, men förstås nöjd med Anton och William. Linus var mysig, och det var kul att träffa Simon. Tillsammans hade vi diskuterat klasser i Team Fortress 2, dissekerat musiken och ljudets vitala roll i skräckspel och... bara randomat på halvnyktert vis efter att ha ätit mongolian barbeque och sett Yes Man (som f.ö. var mysig och väldigt bra efter sina förutsättningar).

Nästa helg ska det drickas igen, och mer, för att fira Williams körkort. Då blir vi också fler, och ska nog börja med Abba Singstar efter en hastig men förhoppningsvis ordentlig middag. Jag vill ha med Linnea, det vore trevligt. Och så ska jag nog se efter om hon vill se Australia. Sedan ska jag förbereda mig för en ekonomisk bakfylla.

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att... jag inte har någon fundering. Dock har jag ett par citat som är mer eller mindre värda att reflektera över.

Carl Allen (Jim Carrey, som just visat sig sitta i någons bil): Terrence, don't freak out!

Anton: Ja, och då skiter vi i vad våra flickvänner säger.

William: Om vi har några då.

Anton: Ja, jo, förstås. / - - - / Och din flickvän, Muskot... Nej, visst ja.

Linus (i sitt MSN-namn): If you are not careful, you might end up where you are heading.