De andra mumsade i sig en hel flaska tequila och mer under kvällen, medan jag gasade med bromsen och bara drack Willeölen. Och inte ens allihop. Jag närmar mig nästan att känna mig smart ibland. Det, i kombination med köttbullar, wokgrönsaker och spaghetti gjorde att jag inte kände mig nämnvärt risig när jag gick och lade mig, och bara bättre när jag klev upp kvart i ett. Efter att ha blivit väckt och ninjamagplaskad av William.
Hittade ett tre timmar gammalt sms från Kaiser, och medan jag höll på att svara skickade hon ett till och kallade mig bakfyllesvin. Det kändes orättfärdigat tills jag tittade upp och såg diskbänken, för sex personer som använder mycket glas och gör hamburgare lämnar en del efter sig. Om inte jag, så såg lägenheten bakfull ut.
Alla började droppa ut vartefter, och jag och Wille var kvar och tömde och fyllde diskmaskinen och drack Pepsi till utmattad söndagseftermiddagande till sist. Nu är jag hemma för att stanna, åtminstone ett par dagar (...), för jag har sovit hos William av och till i över en vecka.
Vägen hem kantades av Thievery Corporations otroliga Lebanese Blonde (länk), vilken Zach Braff gillar så pass att han tog med den i sin Garden State.
Men ja, det var min lördag-söndag. Hur var er?
Tills nästa gång,
Det här inläggets fundering...
...är att jag känner mig lite lillebror ibland. Dels när jag och Anton Mowgli och Baloo-ade på nyår, och när William sa åt mig att hoppa upp på hans rygg i hissen för att storma lägenheten när vi skulle på toa. Qapla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar