Jag är i det där tidiga alkoholstadiet som jag aldrig tagit mig förbi, där man blir pratglad och vill prata med folk som betyder mycket för en. Problemet är att klockan är halv tre på tisdag morgon. Jag har precis skrivit om Jim Carrey som inte är feg, och sprider lite tankar här istället för över telefon.
Fast jag kommer på att jag inte har så mycket i huvudet längre, det var mer på väg mellan billiga myskrogen Dovas och lägenheten. Men jag är glad för de vänner jag har och vill alla väl på ett eller annat sätt, det är väl kontentan av det hela. Lite mer ensam hippie än annars, men förstås nöjd med Anton och William. Linus var mysig, och det var kul att träffa Simon. Tillsammans hade vi diskuterat klasser i Team Fortress 2, dissekerat musiken och ljudets vitala roll i skräckspel och... bara randomat på halvnyktert vis efter att ha ätit mongolian barbeque och sett Yes Man (som f.ö. var mysig och väldigt bra efter sina förutsättningar).
Nästa helg ska det drickas igen, och mer, för att fira Williams körkort. Då blir vi också fler, och ska nog börja med Abba Singstar efter en hastig men förhoppningsvis ordentlig middag. Jag vill ha med Linnea, det vore trevligt. Och så ska jag nog se efter om hon vill se Australia. Sedan ska jag förbereda mig för en ekonomisk bakfylla.
Tills nästa gång,
Det här inläggets fundering...
...är att... jag inte har någon fundering. Dock har jag ett par citat som är mer eller mindre värda att reflektera över.
Carl Allen (Jim Carrey, som just visat sig sitta i någons bil): Terrence, don't freak out!
Anton: Ja, och då skiter vi i vad våra flickvänner säger.
William: Om vi har några då.
Anton: Ja, jo, förstås. / - - - / Och din flickvän, Muskot... Nej, visst ja.
Linus (i sitt MSN-namn): If you are not careful, you might end up where you are heading.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar