Dumt

Göteborgsresan var ju episk, men inte helt perfekt. Det känns ju alltid dumt att inse att man glömt saker. Det är tre saker det är fråga om, presenterade efter hur viktiga de är;

1. Min datorladdare. MacBoken kom med hem, men laddaren satt kvar i väggen. Nu har jag visserligen åkt förbi William och kunnat låna hans för att få upp batteri, men Boken har nu ungefär tre timmar batteri att klara sig på tills på torsdag då guld-Vickan kommer upp till Stockholm och ska ha med sig laddaren.

2. Min jacka. Den var också extraordinärt dumt glömd, eftersom jag tog med min datorväska som hängde på exakt samma galge. Den är det inte lika säkert att jag ser igen, eftersom jag kom på den sent och lokalen inte är något ställe man kommer förbi till vardags. Kan du ta med den om du har cirkus där och den hänger kvar, Annika?

3. Mitt och Dreaners snabbkaffe. Inte viktigt någonstans, men det var 40 kronor för Drean och ligger kvar på bänken i köket så vitt jag vet. Men det fanns rätt mycket sådant i köket, så jag tror inte att finska föreningen klagar. Om de ens märker något.

Bättre kaffe har jag hemma och jacksäsongen är slut (plus att jag ändå behöver en tunnare till våren), så de två senare är som sagt inte så akuta. Men, och jag känner mig nördig som säger det, jag saknar att kunna sitta vid min Bok.
Kanske är det att jag är så van vid upplägget och hur det fungerar, och är utan det nu när jag sitter på stordatorn här hemma. Eller att kunna sitta i fred vid en smidig dator på mitt rum. Jag vet i alla fall säkert att jag saknar att sitta och jobba i Logic, så något jag garanterat kommer göra när jag får tillbaka min laddare är att koppla bort MSN och Safari och sitta och frossa i musikproduktion. Ska kämpa för att det blir något färdigt som kommer upp på MySpace.

Och nu började jag ju längta efter det också. Fyra dagar, bara att hålla i sig.

In other news ska jag iväg och möta Torra i eftermiddag, för ett eventuellt jobb på ett företag hon jobbar på. Jag vet inte vad det är, men om det är samma som Mikaela jobbar för så kommer det handla om aloe vera - men oavsett vilket så är jag nyfiken. En och en halv timme nu tills jag ska iväg till Näsby trafikplats. Dags att avsluta det sista kaffet och börja tänka på att göra lunch.

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är en drös med sympati med stackars Ellen som ju har förlorat Harvey. Jag visste att det var hemskt, men nu känner jag verkligen med dig. Och vet att det är sju resor värre, eftersom han kanske är borta för evigt och jag bara är datorlös tre dagar till.
=(


Uppdatering:
Just nu känns saker ändå väldigt bra, för jag har Spotify. Tack, Ellen.