Humm.

Jag har funderat på att byta bloggformat och övergå till Twitter istället. Inte för att konstant bombardera med vad jag gör för stunden, som Twitter är till för och som jag förmodligen ändå skulle börja göra, men för att det är ett sådant kompakt format. Jag brukar få impulser eller idéer till bloggar, men hittar/tar mig aldrig tid och energi till att utveckla dem (se bara hur många inlägg jag taggat som notiser) - och då är ju Twitter bra där man ändå bara får kasta iväg några rader åt gången.
Synd bara att det inte är någon som använder det och/eller skulle ha lust att svänga förbi ännu en sida med oformulerat trams. Det verkar kul, men är extremt ovärt, så känns det. Om och om igen, men det sjunker väl undan.

I övriga nyheter har jag börjat utforska lite mer musik på sistone. Har sneglat lite på svensk pop, t ex Maia Hirasawa (som tillsammans med The Killers och Lars Winnerbäck får Hultsfred att verka som en allt bättre idé), jag har börjat ta reda på vad Regina Spektor (som också ska spela på Hultsfred) egentligen handlar om, hittat The Flashbulb genom Fredriks vänner på MySpace och som alltid myst med The Album Leaf.
Som jobbar på ett nytt album, och om de turnerar i Sverige är det inte ett alternativ att inte se dem. Vore härligt att se Symphony X röra fläsket upp till Norden också.

Men de senaste dagarnas låt är ändå den här, så det är väl viktigare att ni orkar med den än de andra.

Nu är det projektarbetets dag på TEG, och jag ska iväg. Adios.

Tills nästa gång,


Det här inläggets fundering...
...är att det inte blev någon förkylning. Bara ett konstant halsont som varat sedan strax innan senast jag skrev här och som nu äntligen verkar vara på väg bort.