Spelåret 2009 på gång

Åh, Kristus. Jag trodde att 2007 (The Orange Box, BioShock) och -08 (Metal Gear Solid 4, Little Big Planet) var två bra spelår i rad av en slump, och sedan skulle det vara mediokert något år framöver. Ibland är jag glad att ha fel.

Tre spel som verker riktigt imponerande kommer i slutet av maj/början av juni - inFamous, Damnation och Prototype. Jag lär kunna hålla mig till ett av dem, men jag bävar för vad jag kan hitta i sommarens line-up.

Och i höst, God of War III och Uncharted 2. Om någon undrar så är God of War en serie med rakt igenom konsekvent perfekta spel, vad gäller skala och ren spelupplevelse. Och nu kommer sista saftiga delen till Playstation 3. Det blir oundvikligen episkt.

Uncharted 2 är uppföljaren till ett av de mest klockrena spel jag någonsin satt händerna i - Uncharted: Drake's Fortune. Både spel och filmer har försökt, men ingen har någonsin kommit så nära en renodlad äventurskänsla à la Indiana Jones, men ändå förblivit unikt, som Drake's Fortune (dessutom har utvecklarna Naughty Dog en speciell plats i mitt gamerhjärta för de många timmar Crash Bandicoot de bjöd mig på på 90-talet).

Och som inte den mest perfekta och episka spelserien och den mest välskrivna serien jag någonsin träffat på räckte kommer i höst... BioShock 2. Ettan innebar en stämning, story och upplevelse som gjorde mig knäsvag. Dess originella form av kritik mot den objektivistiska filosofin och nära på postmodernistiska granskning av slaveri visar (precis som Metal Gear Solid 4) att spel kan vara en berättigad konstform, bara de anstränger sig.

Och tvåan blir samma sak fast mer, och djupare, och den här gången från insidan. Nej, nu får det räcka.

Utöver att jag tycker om spel så har jag alltid varit ett stort fan av historieberättande, märks det?

Tills nästa gång,

Det här inläggets fundering...

...är att Uncharted, Metal Gear Solid och BioShock kommer att bli film. Min skepsis är nästan lika stor och kompakt som min beundran för spelen, för om det är några spel som inte behöver bli filmer så är det just de. De är så pass cinematiska och djupgående i sin egen rätt.

En sista tanke är att jag lyssnar på soundtracket till BioShock. Det ger mig rysningar, för det är både en direktväg till upplevelsen av BioShock och ruskigt bra. Här finns en länk till den som vill ha 17 minuter dissonant modernism, tagen från den officiella hemsidan.

Obs att den nog är svår att uppskatta om man inte sett spelet som ackompanjerar den.

"...is my geek showing?"